Hur gick det till?

Jag var på mitt mest filosofiska humör när jag vaknade i morse. Plötsligt insåg jag att sh*t, jag fyller snart 42 år. Guuuuuud så gammal jag har blivit. Jag frågade maken hur det kom sig att 20 år bara svischade förbi utan att jag märkte det. Det var ju typ några veckor sedan jag var 22. Inte för att det gör mig så mycket att vara 42, men det som skrämmer mig är att jag ska vakna imorgon och vara 62. Då är man ju nästan antik, undrar om det växer mögel bakom öronen...

Ingen blir så sjuk som jag :-(

Magen sjunger högljudda serenader och är uppsvälld som en ballong. Illamåendet ligger som en klump någonstans i mitten.

Som vanligt tar jag min sjukdom stoiskt, ligger hemma och tycker vansinnigt synd om mig själv.

Det blir en dag i sängen. Hoppas det räcker för att komma på benen igen.

The I-day

Snart börjar finalen. Ostbågarna är köpta. Jag är laddad. Hoppas Erik vinner.

Misslyckande

Jag pratade med dottern: -"Ikväll är det Idolfinal - det MÅSTE vi se!"
Dottern: -"Mamma, kan vi inte se en film istället."

Flera års uppfostran rätt i soporna. Jag har inte lyckats få henne att förstå hur viktigt det är med Idol. Jag får lägga mer krut på sonen, får se om jag lyckas bättre där.

Nej Nej Nej!

Hur kunde Tove bli utröstad??? Det skulle ju bli Tove och Erik i finalen.

Ångest 2

Man kan ha ångest för värdsliga saker som att livet går åt skogen och sånt. Sen finns den bottenlösa ångesten som är så svår att bara tanken på den leder till ett sluttande plan.

Jag hamnade där idag. Jag insåg att det bara är fyra kandidater kvar i Idol - det innebär att det bara är TRE program kvar!

Vad gör man sen?

Den oändliga tomheten kommer närmare.

Ångest

Jag har alltid varit en person som velat lära mig nya saker. Jag vill veta mer. Om allt.

Därför har min karriär som forskare passat mig så bra på många sätt. Jag har fått lära mig allt möjligt. Vetenskapligt naturligtvis, men jag har även utvecklats enormt mycket som människa. För 2-3 år sen insåg jag att jag var på väg in i en glasvägg. Jag är en duktig forskare och det har gått bra för mig men det finns inga jobb. Jag insåg att jag var på väg till det läge när det inte längre finns några jobb. Och då menar jag verkligen att det inte finns några jobb att få. Som forskare får man inga fasta tjänster utan man hoppar runt på korta förordnanden och hoppas att det ska ordna sig. Till slut kommer man till ett läge där arbetslagstiftningen gör att arbetsgivaren måste välja mellan att ge forskaren fast anställning eller låta forskaren gå. Det går ju inte att ge dem fast anställning, så då blir det tack och hej. Det är ju inte bara jag som hamnar i denna återvändsgränd, utan det finns mängder med duktiga forskare som desperat söker jobb. Det är så bittert. Jag är bra på det jag gör. Jag har älskat mitt jobb. Jag drar in mycket pengar till verksamheten. Jag har offrat mycket privat för det jag gör (bla är min framtida pension ett skämt). Så vad gör jag nu?

Det är en del av bakgrunden till min depression. Det finns många fler, jag skriver kanske om det här senare. Lite i taget.

Reza kränkt

I aftonbladet var det stora rubriker om att juryn varit elak och att Reza kände sig kränkt. Nu vet man ju inte hur sant det är, men om hon inte kan ta till sig den kritiken borde hon kanske lägga ner helt. En artist som inte kan uttala orden ordentligt har ingen chans hur vacker stämma hon än har. Nej, gå till talpedagog och vrålträna uttalet till nästa fredag är mitt råd. Eller blir hon ännu mer kränkt nu?

Nej nu...

har Eddie gjort sitt. Han platsar inte längre. Jag förstår inte hur han har lyckats hålla sig kvar så länge. Kvällens bästa: Someone new - den var magisk.

Bra dag

Idag har jag haft en bra dag. Det är viktigt att komma ihåg när de dåliga dagarna kommer att de inte varar för alltid.

Mitt eländiga liv

Jag blev lite peppad av Nilla i en kommentar nedan, så nu har jag bestämt mig för att ventilera mitt eländiga liv lite här, som terapi. Det kommer att komma i små doser, när jag känner för det.

I Augusti, jag vet inte om det började i slutet av semestern eller i samband med att jag började jobba igen så drabbades jag av en depression. Jag blev trött, helt orkeslös och allt kändes så jobbigt att det var omöjligt att göra något.

Orkeslösheten är konstig. När man inte har någon ork är man verkligen helt slut. När man är pigg fattar man inte varför den där lilla grejen kunde vara omöjlig, men just då var den det.

Jag gick iallafall till doktorn och var säker på att jag var allvarligt sjuk. Tumör kanske? I samma veva fick jag veta att sambon hade ett hjärtfel som kräver operation så jag såg framför mig hur barnen blev föräldralösa. Doktorn knäckte nog rätt snabbt vad som var fel på mig, problemet var att få mig att förstå. Jag var ju sjuk - inte deprimerad. Dessutom en rätt otålig patient, jag ville bli frisk fort.

Tyvärr ville inte läkaren skriva ut medicin förrän jag fått träffa en terapeut, så utredningen drog ut på tiden. Det var först för en månad sedan, i mitten på september som jag fick SSRI. Jag mådde sämre av medicinen till att börja med. Jag började fundera på att ta livet av mig, men det kom aldrig längre, jag insåg att jag inte kunde. Det hände mycket jobbigt också under denna tid, som jag kanske skriver om senare. Efter två veckor på SSRI drömde jag en natt att det skulle ordna sig, och det kändes som en vändpunkt. Sakta sakta med många kraschar i djupa dalar har jag börjat ta mig tillbaka.

Idag, en månad senare, har jag haft en riktigt bra dag. Jag vet att det kommer gå upp och ner, men jag hoppas att upp vinner.

Idol

Nu börjar de nya Idolerna sätta sig lite. Jag tycker Mariette, Tove och Erik sticker ut som de bästa. Reza är duktig, men väcker inga känslor hos mig. Detsamma gäller min tidigare favorit Erika. En slamkrypare är Rabih, men han är bara bra i de låtar som gör honom bra, han saknar bredd.

Så vem vinner? Erik tror jag.

Åh nej

Jag kommer missa Idol imorgon. Jag som har längtat så. Det får bli TV4-play på söndag kväll istället.

Blogtorka

Min blog dog ut lite innan jag hann komma igång. Jag drabbades av en depression efter sommaren och inspirationen har inte infunnit sig. Jag orkar inte skriva när jag är deppig.

Jag kommer skriva här när jag är på humör, men det kan dröja mellan gångerna.

Vi syns!

Abstinens

Idol en gång i veckan. Kl 8 varje kväll kommer abstinensen, jag vill ha Idol varje dag! De kunde väl startat med alla 20 och kört utslagning hela vägen?

Jag fattar inte...

Jag har väl inte letat ihjäl mig heller, men... Hur funkar reglerna i Idol? 8 personer kommer gå vidare till fredagsfinalen, fyra kommer väljas ut av juryn, men vad händer med de andra? Kommer de åka ut? Eller hur sker utslagningen?

Lite i töntigaste laget

Jag missade idol igår, så jag tittade ikapp idag. Finns det inte några gränser för hur länge juryn drar ut på beskedet att idolerna har kommit med? Hur många töntiga negationer fick de till för att skrämma livet ur deltagarna? Visst är det för att göra mer spännande TV, men hallå - det är ju ändå uppenbart eftersom de är väldigt försiktiga när de säger nej. Varje gång det blir de utdragna konstiga meningarna så vet man - ok här är en som kommer med.

Intressant

Vilken intressant övning det var för Idol-aspiranterna igår. Att sjunga till orkester är inte lätt, och att prestera under press kräver en mognad och ett starkt psyke. Jag blev förvånad att vissa klappade igenom så totalt. Jag förstår dem, de har levt under starkt press många dagar och sovit dåligt. Det blir väl bara för mycket. Men samtidigt, det krävs att man pallatr trycket om man ska ge sig in i musikbranchen, så det kanske är lika bra att sålla hårt redan nu.

Nu väntar jag nervöst för att se om mina favoriter blir kvar.

Afrikansk dans

Jag har anmält mig till en kurs i afrikansk dans. Hoppas det finns platser kvar. Jag tror det är precis vad jag behöver - skaka loss till taktfasta trummor.

Äntligen

Helgen är över. Nu är det dags för Idol igen!

Hur ska de kunna sålla fram 16 kandidater, det var ju så många duktiga...

Lite närmare hjärtinfarkten

Kom hem igår vid sjutiden efter en helg i husvagnen. Sambon lämnades kvar eftersom han jobbar på annan ort just nu. Dottern, 8, vill bli avsläppt på vägen och gå hem och då fick hon väl det. Sonen hade sovit hela vägen hem. När vi kommer in inser jag att han har feber och han klagar på att han har ont i magen. Jag ringer sjukvårdsupplysningen, 15 minuter väntetid.

Sonen börjar kvida och vrida sig, tankarna går naturligtvis till brusten blindtarm - ska jag lägga på luren och åka direkt, men var är dottern?

Jag står och hoppar i fönstret, tittar ut genom dörren men ingen dotter. Det börjar skymma.

"Just nu är det några samtal före, men du behåller din plats i kön"

Jag vill helst slänga på luren och rusa ut och leta efter dottern och åka till akuten, det tar max fem minuter att gå hem från avsläppningsstället. Sonen kvider. Jag slänger i mig lite youghurt för säkerhets skull, kvällen kan bli lång.

Evighetslånga minuter innan de äntligen svarar i andra änden.

Sköterskan kommer fram till det jag misstänkte, det är bäst att åka till akuten för att kolla upp.

Var är dottern? Jag gör mig redo för att åka ut och leta efter henne när hon plötsligt kommer in genom dörren: "Jag tog en liten promenad"

Ingen tid för diskussion, mitt stresspåslag var totalt, in i bilen och iväg till akuten.

Där fick vi vänta tre timmar innan det dök upp en doktor. Jag satt och funderade på om dottern också fick stanna kvar om sonen blev inlagd, för jag hade ingen som kunde ta hand om henne på så kort varsel...

Sonen hade somnat sedan länge och sov gott genom hela undersökningen. Allt verkade ok, så vi kunde åka hem igen.

Vi var hemma vid elva-tiden. Det tog ett tag att få normal puls igen.

Månadens impulsköp

Kom till sonens simskola med andan i halsen. Hade ägnat mycket tankemöda åt vilken baddräkt jag själv skulle ha på mig när jag simmade. Den blå som är så sliten att den är genomskinlig fläckvis? Den flammiga som har tappat all elasticitet och siter som en trasa över mage och byst? Eller varför inte den svarta som passade för tio år sen? Alternativplanen är den turkosa Salmingbaddräkten där brösten trillar ur när jag simmar. Jag hade laddat badpåsen med både den flammiga och Salming, eftersom jag inte klarade av att välja mellan pest eller kolera.

Flämtar i kassan: Jagskasimma (hann inte med mellanrum mellan orden). Medan tjejen fipplar i kassan ser jag: "Alla baddräkter 200:-" Jag börjar hafsa runt bland alla baddräkter i storlek 36, size 0 och dylikt när jag plötsligt står med den i handen: En baddräkt med ben till låren, visserligen en storlek för stor, men de ska ju vara elastiska... hinner inte tänka utan hör mig säga: "Jag ska ha den här med."

Jag betalar, rusar in med sonen, 5 minuter kvar innan simskolan börjar, och provar baddräkten. Jag bara älskar den! Ok aningen stor, men det gör inget tycker jag. Och...

JAG BEHÖVER ALDRIG MER BRY MIG OM BIKINILINJEN!

Jag har aldrig gått till badhuset för att visa upp min välsvarvade kropp, nej, lite kan gott lämnas till fantasin.

Orutinerat

Laddade igår för att se Idol. Barnen klara och i säng till kl åtta och sen skulle vi ligga där tillsammans och ha det mysigt.

Men...

Istället kom Mat-Tina och Kenny Bräck fram i rutan.

Neeeeej! Idol börjar ju inte förrän idag tisdag!

Lurad.

I'm back

Efter att ha varit evighetslångt sjuk hoppas jag nu vara på bättringsvägen. Bara det att jag skriver här är ett friskhetstecken.

Tittade igenom förra veckans Idol och shit vad duktiga de är. Det kommer bli tufft när de ska välja ut vilka som får gå vidare. En annan sak jag tänkte på är att Peter Jihde är så fantastiskt bra som programledare. Empatisk och rolig. Bäst hittills.

Nu laddar jag och ska försöka se veckans program på TV :-)

Mina egna Idoldrömmar krossades brutalt igår när sambon hade köpt ABBA singalong. Utan förvarning spelade han upp mina försök till sång... jag törs inte ens tänka på vad idoljuryn hade sagt om det. Och jag som tyckte det lät så bra när jag sjöng... Men kul var det :-)

Högklackat

Var med 8-åriga dottern i affären idag. Hon hittade ett par högklackade stövlar som hon blev förälskad i.

-"Nej", sa tråkmamma, "du är för liten för att ha högklackat".

-"Men mamma..."

-"Titta du kan ju inte ens gå i de där klackarna."

-"Jo, det kan jag visst" sa dottern och vinglade iväg på insidan av fötterna.

Men, money rules. Det blev inga skor.

Förlåt mig för jag har syndat...

Handlade en byrå på ett större svenskt möbelföretag i helgen. Vi köpte byrån till det acceptabla priset 265:- (1/2 priset -30%). Det slank ner lite andra grejer i kassen också och när jag skulle betala sa kassörskan: 202:-

Jag försökte låta bli att tappa hakan, betalade och gick snabbt därifrån. När jag senare tittade på kvittot hade de scannat in byrån för 19:-

Nu vet jag inte hur man gör för att lägga in en poll, men hur hade ni gjort?

a) Sagt: Men hallå det måste ha blivit fel här för byrån kostar mycket mer.

b) Gjort som jag och bara gått?

Nu ligger jag här och är förkyld, det är nog universums straff...

Ja, jag vet, jag håller på att bli tokig vilket nog är ett gott tecken för det betyder att jag orkar tänka tillräckligt mycket vilket betyder att jag antagligen håller på att bli frisk.

Ingen blir så sjuk som jag :-(

Kommer ni ihåg den reklamen? Den mannen kan ingenting om självömkan jämfört med mig. Och det är inte ens svininfluensan utan bara en vanlig bonnförkylning.

Ingen är så sjuk som jag...

Tisdag 8:e september

Skriv in i kalendern.

Då börjar Idol 2009.

Tantpoäng?

20-åringarna samlar vuxenpoäng. Jag får väl börja samla tantpoäng. Jag gör en rivstart för jag har fått mitt första åderbråck. Hur många tantpoäng blir det?

Jag är inte förvånad med tanke på det arv jag bär med mig. Jag har jag klarat mig länge, men ändå...

Kul nästan jämnt

Att vara förälder alltså. Men ibland...

När sambon åt sin frukost, spottade han plötsligt ut häftklamrar. Det var inte svårt att lista ut vem som var skyldig, eftersom sonens favoritleksak är en häftapparat med tillhörande ask häftklamrar. Han hade lagt sina häftklamrar i frukostflingorna.

När jag frågade varför han gjort så, svarade han: Kommer inte ihåg.

Han kom deremot ihåg att han hade tagit bort dem från flingorna, ooops, han måste ha missat några.

Fönsterfilmen äntligen... på postkontoret.

Nu äntligen har min fönsterfilm kommit... till postkontoret (eller vad det nu kallas nuförtiden). Själv är jag i husvagnen hela helgen...

Två veckor tog designonline på sig att leverera, lite trist tycker jag.

Får se om jag orkar fixa fönstrena i veckan, jag är ju fortfarande sjuk och ska man göra så fint behöver jag nog tvätta fönster och gardiner också. Får jobba på så långt orken räcker.

Manlig insikt

Läst just en artikel i expressen, där de visar statistik på att män orsakar de flesta trafikföreseelserna. Jag är inte förvånad, men mängder av kommentarer i debatten nedan visar på att männen totalt saknar förmåga till självkritiskt tänkande.

Vi har kategorin män som ska hitta fel i artikeln: "Fler män än kvinnor kör bil så om kvinnor skulle köra lika mycket skulle de också ha fler förseelser". Hmmm, det är möjligt att män generellt kör fler mil, men statistiken visar på att manliga fel är 4 gånger vanligare än kvinnliga och jag köper inte att manliga chaufförer är 4 gånger vanligare än kvinnor. Men vad gör man väl inte för att slippa inse att man behöver bättra sig.

Nästa kategori är männen som tänker: "Det gäller inte mig, jag har minsann kört prickfritt i 100 år". Tack för informationen.

Mannen som slår huvudet på spiken kallar sig "Gud". Han retar sig på alla kvinnor som kör för sakta... Han vill döda dem... Eeee, vissa borde inte få ha körkort.

Att många män tycker de är ofelbara visar också expressens minipoll där de frågade män respektive kvinnor om de tycker att de är bra förare. 88% av männen tycker att de kör bra, 63% av kvinnorna.

Är det dags att införa högre åldersgräns för körkort? För män?

Vore det inte bättre att luta sig tillbaka och fundera över sitt eget körbeteende och se till att man kör bättre i fortsättningen - både man som kvinna. För det är inte acceptabelt att en enda person kör rattfull, eller att en enda person smiter från en olycka.

Tillägg

Jag var tvungen att kolla, statistiken visade att ca 30% av körda mil körs av kvinnor och 70% av män. Det förklarar alltså inte att 80-90% av alla trafikförseelser görs av män.

Pedagogik

-Mamma, får jag en glass.

-Ja, om du lovar att gå ut sen.

Ibland måste man ta till mutor för att få vara ifred...

Ni har väl inte missat denna viktiga nyhet!

Choklad förebygger hjärtsjukdom. Det har jag läst i aftonbladet, så det måste vara sant. Jag måste alltså hålla min chokladkonsumtion på en jämn och hög nivå för att hålla mig frisk.

Synd...

att jag inte är sportintresserad. Det hade varit guld att vara sjukskriven nu om bara jag hade gillat friidrott. Varför kan inte TV4 sända ett Idol-maraton istället?

Handarbetsprojekt

Jag är känd som personen som aldrig lyckats slutföra ett handarbetsprojekt, men varför låta sig nedslås av tidigare misslyckanden? Vem vill ha en korsstygnsduk med tomtar anyway?

Nu är jag fast besluten om att göra en bonad av detta motiv. I korsstygn.

Jamen, hur svårt kan det vara, lite korsstygn och så är det klart. Typ.

Med motivation kommer man långt.

TV-krönika

Bloggen blir inte mer spännande än mitt liv och eftersom jag ligger i soffan och tittar på TV hela dagarna så sätter det sina spår även här.

Idag har jag zappat från höjdpunkt till höjdpunkt.

Tillbaka till Aidensfield hade flyttat till Australien, jag visste inte om det var feberyra eller ett försök att återanvända rekvisita från Doktorn kan komma. Jag blev lite stressad av dessa nyskapande grepp så jag zappade snabbt vidare.

Bara massa repriser. Top Model, Project Runaway, någon serie där tjocka personer genomgår magoperation... Hjälp. Zappade vidare och då dök Glamour och Dallas upp i rutan.

Jag har börjat ändra åsikt. Jag har alltid hävdat att folk som anser att TV är fördummande är inskränkta. Nu börjar jag tro att de nog har haft rätt hela tiden.

Ber till högre makter att jag blir frisk innan hjärnan skrumpnar ihop helt.

Astråkigt

Jag är såååå uttråkad.

Sjukskriven, sambon har snott korsordstidningen och för trött för att ta mig för något vettigt.

Imorgon ska jag samla kraft för att ladda ner Morgan Allings sommarprogram, rykten säger att det ska vara bland det bästa som gjorts men sorgligt, ska försöka gråta mig frisk.

Australia

Ligger hemma sjuk så jag passade på att titta på Australia (som jag fått hem när jag gick med i en bokklubb tillsammans med en resväska, matchande necessär, en ljudbok och en bok om GI-kost nu ska jag bara köpa tre böcker också innan det är betalt).

Hugh Jackman...

Han är så begåvad... eller vad säger man?

2 timmar och 34 minuter span på ett bräde. Eller räknas det inte när man sitter och tittar på film? Jag lovar, det var verkligen kvalitetsspan.

Nu ska jag fundera ut ett sätt att få sambon att köpa Wolverine utan att han förstår varför jag har intresse av filmen.

Fast det är väl kört nu, eftersom han läser här med jämna mellanrum. Nåja, lite ögongodis måste man väl få roa sig med.

Social skills

Dottern, 8, bestämde att hon skulle hem till en kompis. När hon ska gå kommer hon med blicken på fötterna och mumlar:

-"Jag har ingen lust att leka med L."

-"Men varför bestämde du att du skulle leka med henne?" Undrade jag.

-"Jag ville inte göra henne besviken"

Min 8-åriga dotter har alltså redan lärt sig att ta ansvar för allas känslor tänkte jag med en tung suck. Vad säger man då? Jag kanske valde fel men jag sa:

-"Nu har ni ju bestämt, då tycker jag du ska gå dit en liten stund iallafall"

Dottern köpte detta. Jag fick dåligt samvete för att jag inte stöttade henne mer så jag sa:

-"Du kan säga att du måste hem till kl 18, då behöver du inte stanna så länge. Men om du har kul kan du stanna till 19"

Dottern köpte detta och satte på sig skorna för att gå iväg. Då ringer L och undrar vart dottern har tagit vägen. Jag hör dotterns samtal:

"Jag får stanna till sex, men om jag vill kan jag stanna till sju"

Smidigt. Hur lär man dottern att bara säga det man behöver säga?

Walking with dinosaurs

Klickade in på TV4:s hemsida för att försöka lista ut när Idol börjar. Som vanligt försvinner fokus snabbt från mina intressen till barnens. Jag vet fortfarande inte när Idol börjar, men jag vet att Walking with dinosaurs sänds ikväll kl 19.30.

Det är ungefär som när man går på stan och ska köpa kläder. Kommer hem med många kassar dagar då fyndlyckan varit god. Hur många av plaggen är då till mig? Zip - nada. Däremot en söt klänning till dottern, byxor till sonen etc etc etc.

Jag är inte en person längre jag är en servicestation.

Spanrapport

Jag tog Ironias inlägg på allvar och har ökat min spantid drastiskt. Speciellt nu när jag har börjat jobba. Vad gör man av 1,5 timme om dagen fast på en buss? Jo nu har jag börjat spana. En del lovande objekt som jag inte sett förut åker på min buss. Fast... det kanske är bäst att vara lite diskret, det kan ju upplevas som provocerande om jag stirrar i 45 minuter, det kan gå så illa att objekten börjar åka med en annan buss bara för att slippa mig. Det vill jag inte ska hända. Så, 20 minuter - lätt. 40... inte än.

Sommarens inredningsprojekt

Grannarna kommer kanske bli

ledsna

eller tacka mig

för nu har jag köpt fönsterfilm till hallen

och köket

så att de inte ska

kunna se mig springa

naken

till duschen på morgonen

Om jag sätter upp fakturan på anslagstavlan i huset mitt emot kanske någon betalar av ren tacksamhet?

Gör en minnesanteckning

Inför nästa sommar: Fråga mig när jag ska ha semester och var jag ska vara. Solen kommer att finnas där jag jobbar, regnet där jag är ledig.

Febril aktivitet på onsdagmorgonen

Klockan 06:45 har jag hunnit skura hela badrummet från golv till tak.

Det har aldrig glänst så fint.

Nej, jag har inte drabbats av sinnesförvirring.

Sonen är magsjuk och kräktes över hela golvet.

Nu återstår att se om det smittar.

Jobbigt att jobba

Jag som trodde bloggandet skulle ta fart nu när jag börjat jobba igen.

Istället så:

*Tvättar jag

*Röjer vägar genom o-upp-packade väskor för att kunna ta mig från köket till vardagsrummet

*Ger blommorna på balkongen första hjälpen

*Svär långa eder över att det inte finns smör/mjölk/pålägg/grönsaker i kylen

*Packar väskor åt barnen

*Letar desperat efter rena kläder som barnen kan ha till frita nästa dag

*Tvättar lite till

*Shit, jag måste också ha på mig något till jobbet imorgon

*Var är jobb-nycklarna???? (Letar febrilt)

*Fiskar upp underliga saker ur akvariet

*Börjar packa inför helgen, för vem kan bo i en så här kaotisk lägenhet?

Men va f..

Sista dagen på semestern. Jag har varit bortrest i nästan fyra veckor, bara gjort några mellanlandningar hemma.

Så ställde jag mig på vågen. All time high. Nej, jag vägde faktiskt mer när jag var gravid - höggravid.

Tänk att en snabb promenad till bussen med packning kan göra så stor skillnad.

Nu börjar det nya livet. Jag kan inte fortsätta växa så här, det är ju inte hälsosamt...

Tjock - inte jag!

Lånade sambons shorts och de hängde alldeles lätt och ledigt över höfterna. Man är ju inte dum, nu fattar jag. MINA KLÄDER HAR KRYMT! Jag är egentligen jättesmal, det handlar ju bara om vilka kläder man har.

Sambon yrar om att skaffa lås till garderoben, vet inte vad han menar...

Patetisk?

Det är inte speciellt glamoröst att ha 40-års kris. Alla ler lite nedlåtande när de hör hur jag kämpar för leva upp till 25-åringens standard. Till mitt försvar brukar jag säga att jag iallafall försöker göra något konstruktivt av min kris. Jag brukar också trösta mig med att jag aldrig kommer bli lika patetisk som de äldre män som vägrar inse att de inte är 25, eller 35 eller ens 45. Sarcozy kollapsar i sin kamp att se ung ut, han verkar ha passerat gränsen att träna för att bli frisk för länge sen. Undrar om han är anorektiker? En annan, som klampar över alla gränser som finns är Berlusconi. Hur kan majoriteten av Italienarna ha röstat honom till makten? Övergår mitt förstånd. Sen finns listan på alla män som skaffar en ny kull barn med en ny ung fru när den gamla frugan blivit överflödig (dvs första kullen har flyttat hemifrån). Varför har naturen sett till att män kan fortplanta sig livet ut? Är det verkligen sunt att skaffa barn när man är 60+? DET tänker jag iallafall inte göra...

Fredag kväll...

och nykter. Funderar på att ta mig en öl, bara för att jag är vuxen och får. Men nej, tröttheten tar överhand. Jag sussar istället.

Goda råd från dottern

Hittade billiga skjortor i en affär idag. Jag kunde inte bestämma mig om jag skulle köpa medium som stramade lite för mycket över bysten eller large som satt för säckigt. Maken tillfrågades men han svarade fegt att jag skulle känna efter själv. Som tur är ryckte min dotter in och coachade glatt: Mamma köp den stora - du växer i den.

Jag köpte medium...

Gastroskopi

Bara ordet låter som en allvarlig sjukdom...

Hur ska man kunna bli en äkta hypokondriker när koppen envisas med att vara sjuk på riktigt hela tiden?

Migrän

En fördel som tanten har är att hon har tillgång till migränmedicin när hon behöver det. När tanten var 25 (på riktigt) hade hon fortfarande inte fått diagnos. Det var plågsamt.

Självbedrägeri

Nog sjutton har självbedrägeri sina fördelar. Jag kan gå runt och tro att jag fortfarande är 25 och världens snyggaste. Det funkar så länge jag undviker speglar. Jag blir glad och jag är ju inte så dum att jag går och berättar för andra att jag är en snygg 25-åring (som om det skulle behövas) så ingen annan behöver lida för detta.

Egentligen borde jag gå ut och missionera. Jag tycker det är så tråkigt när jag läser om kvinnor som förstör sig själva bara för att de vill se bättre ut. En artikel och ett tv-inslag i aftonbladet visar på två tragiska exempel. Egentligen handlar det om ett annat slags självbedrägeri. Vem köper silikon för 80:- och injicerar i sig själv?

Tanten vet, har ju varit med om en del. Oskuret är bäst. Det är dagens sanning. Det blir aldrig som man tänkt sig, så man ska inte låta någon ge sig på ens kropp (om det inte är nödvändigt för hälsans skull).

Tråktant

25-åringen gillar att sova sked. Tanten tycker att det är jobbigt. Man får ryggskott, nackspärr och värmeslag. Dessutom tycker tanten att hennes älskade gott kan flytta på sig lite längre bort så att han inte stör hennes nattsömn.

Guuuuuu så oromantiskt.

Känslig -Jag?

Var på en konferens. Pratade med några företagsrepresentanter som delade ut studsbollar som lock-gåva. Jag sa tack, det här kommer mina barn gilla. De frågade då hur många barn jag har och jag svarade sanningsenligt två. Då fick jag tre bollar. En för varje barn och en till nästa.

Öööö. Trodde de att jag var gravid eller tillhör det deras kultur att säga så (sydeuropeer)? Jag har inte kunnat släppa det, kommentaren satte sig rätt i degklumpen på magen.

Att det ska vara så svårt

Jag har varit bortrest en vecka. Jag har ätit klokt, jag har gått minst 100 mil och försökt ta hand om mig. Så i morse ställde jag mig på vågen och tänkte att kanske har degklumpen minskat något i storlek... Nej. Jag vill fortfarande gå ner 7 kg, varken mer eller mindre. Nu ska jag gå och simma.

När hände detta?

Kläderna passar inte längre. Magen putar ut som om jag vore i 5:e månaden (det är jag definitivt inte). Var kom degklumpen mitt på magen ifrån?