lördag 22 augusti 2009

Kul nästan jämnt


Att vara förälder alltså. Men ibland...

När sambon åt sin frukost, spottade han plötsligt ut häftklamrar. Det var inte svårt att lista ut vem som var skyldig, eftersom sonens favoritleksak är en häftapparat med tillhörande ask häftklamrar. Han hade lagt sina häftklamrar i frukostflingorna.

När jag frågade varför han gjort så, svarade han: Kommer inte ihåg.

Han kom deremot ihåg att han hade tagit bort dem från flingorna, ooops, han måste ha missat några.


2 kommentarer:

  1. Aaah, va gulligt =) =)
    Det kommer du också tycka när han blir äldre. *säker*

    SvaraRadera
  2. Det är betydligt gulligare när det drabbar någon annan... fast... det var ju inte jag som fick häftklamrarna i munnen ;-)

    SvaraRadera